Fredagkväll

Vilket spännande liv man lever. Ett sådant där liv som många bara fantiserar om, läser om. Som det skrivs böcker och görs filmer om. Ett liv som kanske inspirerar en och annan att släppa sargen och ge sig ut på den där hala isen som kallas livet och åka för allt vad benen bär. För att kanske inte göra mål på andra sidan rinken, men om än få känna en gnutta frihet där ute. Kan jag bara inspirera någon till det, så är lilla jag nöjd.

Samtidigt vid Lillåstugan

Hunden bakom tanten i vita skidbyxor heter Zorro.
Han är prinsessan Madeleines hund. Tanten är aggressiv och psykiskt labil.

Madeleine gick in i stugan för att köpa våfflor eller något.
Då kom den här damen fram ur tomma intet och började vanka fram och tillbaka och oja sig. Hon ropar högt "stackars lilla hunden, dum matte har du, kalla tassar". Som om inte det var laddat nog lyfter hon upp hunden och bär runt på den.

Jag gjorde mig så klart osynlig och förväntade mig att en vitmålad Säpovakt skulle hoppa ut ur en snödriva och vrida nacken av tanten. Eller att den 65-åriga gubben bakom mig skulle slita av sig sin fat suit och kasta sig över henne. Men inget hände.

Istället fick Madeleine sitt livs utskällning av en sinnessjuk tant från Västergötland.

Ganska laddat. Och väldigt underhållande.

Jodå, jag är extremt sugen på att sätta mig
på kontoret igen i morgon.

Rorschach

Passande gardinmönster på en föda-barn-kurs.

Visst är det mysigt när hunden sover i ens säng.
Men här går någon sorts osynlig gräns tror jag.

Insikt

Jag har nog ett rätt... tantigt nattduksbord.

Lajvare är fantastiska. I deras värld är den här feta kentauren kung. Det är ju helt underbart autistiskt. I Stockholm är SF Bokhandeln i G:a Stan deras oas. Går man dit en lördag så är chanserna goda att man får se dem stå och provsvinga latexsvärd och spikklubbor med koncentrerade miner. Det är en syn man aldrig glömmer.


"Lightning bolt!"

Idag diskutera jag och en på jobbet det perfekta mordet.
Hans idé var att arrangera en jaktolycka. Att säga till polisen att man trodde att det var en älg och att det gick snabbt. Min idé var att arrangera en fallolycka under en vandring i fjällen. Högst upp på en fjälltopp. Känns som både är idiotsäkra. Bullet proof. Det enda som skulle kunna gå snett måste ju vara vittnen. Men tekniskt sett lär det vara svårt att bevisa.

Slutsatsen är hur som helst att jag måste ha mer att göra på jobbet.

De där ögonen

Världens enda jakthund som hatar allt som har med djur att göra.
Lätt mitt dummaste köp efter kaffemaskinen.

Det är en speciell känsla att laga sin egen ärtsoppa.
En rätt med anor från medeltiden, som hållit oss mätta genom generationerna och som vi tar vid. Cirkeln sluts.

Och så det rustika arbetet bakom den till synes enkla soppan.
Att blötlägga torkade ärtor i en lerskål över natten. Att koka upp dem och skumma av. Att en efter en plocka bort de tomma skal som flyter upp till ytan. Att sedan låta dem småsjuda i 2 timmar.

Det känns som sagt speciellt. Det känns... puckat.

FFS

Sjukt osmart att de avslöjar att han dör redan på omslaget!
Lönt å läsa då liksom...

Har svårt att bestämma vad som är töntigast. Att han har senilsnören till sina brillor bara för han läst i Rodeo att det är det senaste. Eller att han limmat fast pubes i ansiktet för att se lite manlig ut.

Detta var lätt den mest surrealistiska filminspelning jag gjort.
Alla skådisar fick lunginflammation, filmen stoppades dagen innan den skulle sändas och Kamprad gör antagligen en roundkick på mig om han får syn på mig. Men det var det värt.