En tatuering varar för livet. Den följer dig på resan mot det oundvikliga slutet, likt en trogen vän. En tatuering väljer du med omsorg. Kanske ditt förstfödda barns namn eller en dikt som betytt mycket för dig i svåra stunder, din bortgångna mors porträtt eller några rader ur din älsklingslåt.
Eller helt enkelt en katt med din navel som rövhål.
Får alltid gåshud när jag hör Broder Daniel. På ett ögonblick flyttas jag tillbaka till tonåren. Det är gömd hembränd sprit under en stubbe i skogen. Det är tokfyllor på billig rom och ljummen coca cola. Konserter i små skitiga lokaler. Slagsmål framför grillkiosken. Fnittriga haschtrippar. Vicks mot rökandedräkt. Hångel som får marken att rämna under fötterna. Allt är på liv och död. Inget är blasé, på rutin.
I hela tre veckor fick jag ha min 10000-kronors kaffemaskin hemma innan jag var tvungen att lämna den till verkstaden. Tre veckor. Det tycker jag man ska vara nöjd med.
Man skulle kunna tro att Östermalm var en ren stadsdel. Här bor ju ändå Stockholms crème de la crème och finanselit. Men så är inte fallet.
Östermalm svämmar över av bajs. Rykande Bichon frissé-kringlor, Pudel-puddingar, Golden-högar. Som grädde på moset tömmer kungens hästar helt ogenerat tarmen på gatorna, som också får ligga kvar och gotta till sig.
Detta är skäl nog att gå med i Syndikalisterna, odla dreads och börja slåss för ett klasslöst samhälle.
Jag har en tendens att bli totalt besatt emellanåt. Jag snöar helt enkelt in fullständigt på olika ämnen, med skygglappar stora som segeldukar för övriga intryck. Så till den grad att det i sina svagaste stunder säkerligen går att sätta någon form av medicinsk term på mig. Nåväl, för det mesta är min besatthet ganska harmlös och varar inte särskilt länge. Max 2 år. Som Straight edge-perioden, Sent-svenskt-1700-tal-perioden, Graffiti-perioden, alla 2 år långa. Men det finns en avvikelse. En besatthet som varat i över 5 år och som antagligen behöver fördrivas med en hel arsenal vigvatten, krucifix och silverkulor.
Lost in Translation.
Har säkert sett filmen 20 gånger, köpte manuskriptet på eBay, åkte till Tokyo för att bo på Park Hyatt och smugglade hem en resväska full med Suntory.
Well, ville bara berätta att de listat ut vad Bob viskar i slutscenen.
