En tatuering varar för livet. Den följer dig på resan mot det oundvikliga slutet, likt en trogen vän. En tatuering väljer du med omsorg. Kanske ditt förstfödda barns namn eller en dikt som betytt mycket för dig i svåra stunder, din bortgångna mors porträtt eller några rader ur din älsklingslåt.
Eller helt enkelt en katt med din navel som rövhål.
Får alltid gåshud när jag hör Broder Daniel. På ett ögonblick flyttas jag tillbaka till tonåren. Det är gömd hembränd sprit under en stubbe i skogen. Det är tokfyllor på billig rom och ljummen coca cola. Konserter i små skitiga lokaler. Slagsmål framför grillkiosken. Fnittriga haschtrippar. Vicks mot rökandedräkt. Hångel som får marken att rämna under fötterna. Allt är på liv och död. Inget är blasé, på rutin.
I hela tre veckor fick jag ha min 10000-kronors kaffemaskin hemma innan jag var tvungen att lämna den till verkstaden. Tre veckor. Det tycker jag man ska vara nöjd med.
Man skulle kunna tro att Östermalm var en ren stadsdel. Här bor ju ändå Stockholms crème de la crème och finanselit. Men så är inte fallet.
Östermalm svämmar över av bajs. Rykande Bichon frissé-kringlor, Pudel-puddingar, Golden-högar. Som grädde på moset tömmer kungens hästar helt ogenerat tarmen på gatorna, som också får ligga kvar och gotta till sig.
Detta är skäl nog att gå med i Syndikalisterna, odla dreads och börja slåss för ett klasslöst samhälle.
Jag har en tendens att bli totalt besatt emellanåt. Jag snöar helt enkelt in fullständigt på olika ämnen, med skygglappar stora som segeldukar för övriga intryck. Så till den grad att det i sina svagaste stunder säkerligen går att sätta någon form av medicinsk term på mig. Nåväl, för det mesta är min besatthet ganska harmlös och varar inte särskilt länge. Max 2 år. Som Straight edge-perioden, Sent-svenskt-1700-tal-perioden, Graffiti-perioden, alla 2 år långa. Men det finns en avvikelse. En besatthet som varat i över 5 år och som antagligen behöver fördrivas med en hel arsenal vigvatten, krucifix och silverkulor.
Lost in Translation.
Har säkert sett filmen 20 gånger, köpte manuskriptet på eBay, åkte till Tokyo för att bo på Park Hyatt och smugglade hem en resväska full med Suntory.
Well, ville bara berätta att de listat ut vad Bob viskar i slutscenen.
När man läser sexspalter i tidningarna, handlar det ibland om onani. Ofta är det tips till tjejer som har en lite negativ inställning till fenomenet. Sexrådgivaren brukar därför föreslå ett mysigt upplägg för att framställa aktiviteten som lite mer okej. ”Släck ner, tänd lite väldoftande ljus och strö blomblad i badkaret, sätt på stämningshöjande musik, lägg dig i badet och unna dig åt att verkligen bara njuta.” Och visst, det upplägget känns ändå lite fint och mysigt. När det är riktat till en tjej.
Hade det däremot varit tips till en kille skulle det kännas riktigt obehagligt och inte alls så mysigt och vackert. Skumt det där.
Killen måste ju ha enorma mind controll powers för att lyckas tända till om han nu har blivit överfallen och det är mot hans vilja. Och det är ett helt gäng tjejer vi snackar om. Det innebär dessutom publik och visst tusan är samlag tillräckligt prestationsångestframkallande som det är.
Less is more brukar vi säga i modevärlden. Det tycker jag verkligen den här personen har tagit fasta på i skapandet av denna balanserade och väl avvägda look. Min enda kritik är den kraftiga eyelinern som jag anser sticker ut en smula.
Fattar inte hur folk orkar ta sport på så blodigt allvar. Jag menar vi snackar om ett gäng kissa-på-varandra-i-duschen-och-raka-pungen-killar som jagar bollar, puckar eller va det nu är. Det är lek det handlar om, inte medling i Burmakonflikten ffs.
Trots det ser jag ofta på Landet Runt. Jag tittar på inslag om spettekaksbagare i Åhus, om gubbar i Falun som bygger kolmilor, om Gun på Gotland som har en tam rävunge i vardagsrummet. Och jag kommer på mig själv med att sitta och le upp till öronen och må riktigt bra.
Och just i den stunden finns det ingen människa jag hatar mer.
Man inser vilket skämt till liv man lever när man läser om den här karln. Har svårt att se att jag kommer sluta mina dagar, naken framför Riddarhuset, med en finsk sjöman som står och hoppar på min bröstkorg. Men man kan ju alltid drömma.
Riktigt gott faktiskt. Det fina är att det går så snabbt att slänga ihop när man kommer hem lite hungrig efter jobbet.
1 st lever från får 1 st hjärta från får 1 par lungor från får 1 st mage från får 450 gr havregryn 450 gr njurtalg, finhackad 2 st gula lökar, finhackade 2 msk salt 1 tsk vitpeppar 1/2 st muskotnöt, finmalen 1 st citron, endast saften 6-9 dl kraftig köttbuljong
1. Blötlägg magen i saltat vatten, helst över natten. 2. Vänd magen ut och in och tvätta den noga. 3. Skölj hjärta, lever och lungor väl. 4. Täck levern med kallt vatten och koka i 1,5 timme. 5. Efter 45 minuter tillsätts lungor och hjärta, väl rensade. 6. Rosta havregrynen i ugnen tills de blir gyllene i färgen. 7. ( När inälvorna är kokta: ) 8. Hacka halva levern grovt, hacka resten av levern mycket fint. 9. Hacka hjärta och lungorna mycket fint. 10. Blanda allt och tillsätt havregryn, njurtalg, lök, kryddorna, citronsaft och buljongen. 11. För försiktigt in blandningen i magen, feta/mjuka sidan inåt. 12. Sy ihop öppningen, men tänk på att lämna plats för havregrynen att svälla. 13. Stick hål med en nål här och var så att ångan kan pysa ut. 14. Lägg haggisen i kokande vatten, eventuellt på en tallrik. 15. Låt sjuda långsamt i cirka 3 timmar. Vattnet skall täcka haggisen
